BEGÅVNINGSHANDIKAPP OCH
FRIHETSINSKRÄNKANDE ÅTGÄRDER

Patricia Ericsson

Bakgrund och referensram

Samhället förmedlar idag ett stöd till cirka 30.000 personer med begåvningshandikapp. Under de senaste 20 åren har formerna för detta och den verksamhet som de bedriver, utvecklats och förändrats dramatiskt. Från att ha varit en relativt likformig vårdform, där de centrala vårdhemmen spelade en huvudroll, har samhällets och omsorgernas utveckling lett till förändringar i utbudet av stöd och service till den enskilde. En dramatisk omsorgsutveckling har ägt rum.

Det karaktäristiska i denna utveckling har varit att institutionella omsorger har ersatts med bostäder av olika karaktär, med en rätt till dagliga verksamheter och med olika former av stöd från expertgrupper som kurator och psykolog. De har också fått rätt till stöd från andra instanser i samhället, exempelvis öppen psykiatri och socialtjänst.

Det finns en grupp personer, med komplex problematik som yttrar sig i att de blir föremål för frihetsinskränkade åtgärder, som utöver de gängse insatserna för sitt begåvningshandikapp också behöver insatser från andra samhällsinstanser. Inför dessa personer råder ofta en osäkerhet kring hur deras behov bäst skall tillmötesgås. Avsikten med detta projekt är att identifiera, dokumentera och förmedla erfarenheter som är viktiga för utveckling av stöd till dessa personer.

Arbetet med denna grupps behov av stöd och service har tidigare genomförts såväl på specialsjukhuset Salberga som utanför detta vid Vallentuna behandllingshem.

Grupper och problemområden

För grupper, där de mer standardiserade omsorgsformerna ej visat sig kunna ge adekvat stöd, varken för den enskilde personen eller dennes omgivning, efterfrågas såväl kunskaper som erfarenheter. En sådan grupp är personer som utöver behov av stöd på grund av sitt begåvningshandikapp, begränsas i sin handlingsfrihet, dvs blir föremål för frihetsinskränkande åtgärder. Bland de som idag erhåller stöd och service kan man identifiera tre grupper. De har behov av insatser som anpassas för gruppens särskilda behov, men lösningar kan också sammanfalla för grupperna.

* Personer med begåvningshandikapp som begått lagbrott och är i behov av särskilda insatser utformade på annat sätt än vad som vanligtvis förekommer inom gängse omsorgsverksamhet, rättspsykiatrisk vård eller kriminalvård.

* Personer med begåvningshandikapp som på grund av psykosociala problem periodvis har behov av särskilt utformade insatser, när den ordinarie psykiatriska vården ej har kunnat tillgodose deras behov.

* Personer med begåvningshandikapp, som för att skydda sin egen person på grund av sitt handikapp, är i behov av särskilt utformade insatser, exempelvis liknande de som förekommer inom äldreomsorg.

Behovet av särskilda former och insatser för dessa grupper har gång på gång uppmärksammats under de senaste 25 åren, utan att egentligen ha fått en tillfredsställande lösning. Under denna omstrukturering av omsorgsverksamheten har frågan om tvångsbestämmelser ofta blivit aktuell. I samband med införande av ny lagstiftning har problemområdet diskuterats, men något långsiktigt förslag till lösning har dock ej föreslagits, mycket beroende på avsaknad av systematisk kunskap om adekvata insatser för denna grupp.

Problemen har dels gällt den praktiska frågan om var dessa personer skall vistas och hur omsorger för dessa personer skall utformas, dels vilka lagar som skall reglera tillämpningen av eventuella frihetsinskränkande insatser. När det gäller utvecklingen av omsorgsformer har en mängd olika erfarenheter emellertid gjorts. Dessa finns dock på flera platser i landet, men har inte blivit föremål för systematisk dokumentation.