VALLENTUNA BEHANDLINGSHEM

VALLENTUNA BEHANDLINGSHEM

Patricia Ericsson

Vallentuna behandlingshem: unikt försök som lyckats
Mot ett personligt boende: Vallentuna behandlingshem

Under första hälften av 1970-talet ifrågasattes den vård som specialsjukhusen drev. Man önskade istället en omsorg för de personer som vårdades där som mer var i linje med de tankar om personer med psykisk utvecklingsstörning och deras omsorger som växte fram under 1960-talet. Det innebar att omsorger skulle finnas i personernas hemlän och i sådana former att de kunde lokaliseras till ordinarie miljöer i ett samhälle. En mer respetktfull relation till personen sågs också som önskvärd. För att förverkliga detta krävdes att man utvecklade alternativ.

Patricia Ericsson arbetade under första hälften av 1970-talet som psykolog på Salberga specialsjukhus. Efter ett samarbete med omsorgsverksamheten i Stockholms län ombads hon påbörja ett arbete i Stockholm för att skapa alternativa omsorger för dem som levde på specialsjukhus. Detta ledde till att Vallentuna behandlingshem skapades. Hon deltog i planeringsarbetet under åren 1976-1978 och blev sedan psykolog , senare föreståndare, vid behandlingshemmet under åren 1978-1981. 

Genom den verksamhet som bedrevs vid Vallentuna behandlingshem blev det möjligt att visa på att personer som levt på institution kunde, med adekvat stöd och service, flytta därifrån. I Stockholm fick detta betydelse inför förverkligandet av Carlslunds avveckling. 

PUBLIKATIONER

Ericsson, P. och Ericsson, K. 1982: Mot ett personligt boende: Vallentuna behandlingshem. PM. Uppsala Universitet: Forskningsgrupp Mental Retardation.

Holmberg, A. 1980: Vallentuna behandlingshem. OM.

Nilsson, I. 1985: Vallentuna behandlingshem - en dokumentation. PM. Uppsala Universitet: Forskningsgrupp Mental Retardation.

Wilhemsson, V. 1980: Integrerad verksamhet som alternativ till specialsjukhus för utvecklingsstörda. Uppsats. Stockholms Universitet: Psykologiska Institutionen.