SALBERGA SPECIALSJUKHUS

Kent Ericsson och Patricia Ericsson

De svenska specialsjukhusen

Under tidigt 30-tal skapades de svenska specialsjukhusen. Deras uppgift var att ge vård åt de personer med utvecklingsstörning som hade de största vårdbehovet. De var statliga så när landstingens vårdhem skickade personer dit, skiftades också det ekonomiska ansvaret från landsting till stat. Dessa specialsjukhus fanns i Sala (Salberga), Lund (Vipeholm), Motala (Västra Ny), Örebro (Västra Mark) och Vänersborg (Källshagen). 

Det var en medicinskt dominerad vård som bedrevs på dessa specialsjukhus. Denna ifrågasattes allt mer under 60-talets slut i takt med att en ny syn växte fram, den som kom att sammanfattas med uttrycket normaliseringsprincipen. Vid början av 70-talet ställdes frågan om deras vård på sin spets då specialsjukhusen kom att kritiseras. Istället för att öka deras platsantal, som huvudmannen önskade, påbörjades deras avveckling. Vid 80-talets början hade detta skett, förutom fåtal platser i Sala.

1971 var vi båda verksamma med denna fråga, Kent Ericsson med uppföljningsundersökningar utifrån Projekt Mental Retardation vid Uppsala Universitet och Patricia Ericsson som psykolog anställd på Salberga. 

PERSONER SOM FLYTTAT FRÅN SPECIALSJUKHUS

Projektledare: Kent Ericsson

Inom ramen för Projekt Mental Retardation genomförde docent Lars Kebbon projekt som syftade till att ge klarhet om livssituationen för personer på specialsjukhus. Min uppgift blev att genomföra uppföljningsundersökningar av personer som flyttat därifrån. Dessa visade att det var helt möjligt för personer, som en gång vistats på dessa vårdenheter, att leva ett liv utanför dem. Detta uppfattades inte altid som en självklarhet. Projektet genomfördes under första hälften av 70-talet.

FÖRÄNDRADE MÅL PÅ EN VÅRDAVDELNING

Projektledare: Patricia Ericsson och Kent Ericsson

Eftersom detta var tidigt 70-tal var normaliseringsprincipen, publicerad 1969, en nyhet i arbetet med personer med begåvningshandikapp. Denna togs till grund för en försöksverksamhet på en vårdavdelning på Salberga. Denna fick därigenom en mer normal miljö, vilket ledde till att personerna fick en mer normal vardag. Därigenon kunde man visa på en väg till förbättring av vården på specialsjukhus. Det fanns således möjligheter att utveckla denna vårdform. Denna försöksverksamhet avslutades dock efter en tid då dess karaktär avvek alltför mycket från den inriktning som specialsjukhuset representerade. Projektet genomfördes under första hälften av 70-talet.

Ericsson, K. och Kebbon, L. 1973: Efterundersökning III: de definitivt utskrivna. Rapport. Uppsala Universitet, Projekt Mental Retardation.

Ericsson, K. och Ericsson, P. 1975: Förändrade mål på en vårdavdelning. Uppsala Universitet: Projekt Mental Retardation.

Top of page