A

PERSONER MED TANKAR OM GOD MAN
Från intervjuerna under projektets inledande skede

Ingalill Stefansson

Åter till första sidan

Den inledande fasen till detta projekt har bestått av att en serie intervjuer har genomförts med personer som på olika sätt är berörda av god man som verkar som företrädare för en person med utvecklingsstörning. Syftet med dem har varit att få en grund för ett fortsatt arbete som kommer att utgöras av en beskrivning, genom enkät, av deras verksamhet. Vi har därför ansett det vara viktigt att vi får höra om såväl positiva som negativa sidor, liksom oklarheter kring denna roll. Samtidigt vill vi höra om vilka tankar om utveckling och framtid som man har om detta uppdrag.

Denna period I av projektet pågår under andra halvåret 1998. Redovisningen grundar sig på intervjuer och arbete som genomfördes fram till mitten av oktober. Arbetet med att sammanfatta dessa erfarenheter och att uttrycka dem i samlad form fortsätter. Denna blir också en röd tråd som kommer att löpa inom projektet så länge det varar.

Intervjuerna

Urvalet har från början byggt på personlig kännedom om några personer med erfarenheter, vilka tipsat om andra, som i sin tur tipsat vidare. "Ringar på vattnet-spridning" kan man kanske kalla metoden för att få tag på för ämnet intressanta personer att intervjua.

Relevanta intervjupersoner har jag också hittat genom Socialdepartementet och organisationer som har anknytning till ämnet, t.ex. FUB, God Man- och Förvaltareföreningen och Överförmyndarföreningen.

Jag har träffat människorna på deras hemorter vilket inneburit att jag rest till Bollnäs, Gävle, Hudiksvall, Ljusdal, Norrköping, Nyköping, Ovanåker, Västerås och Älvdalen. I min hemort Söderhamn har också intervjuer gjorts. Ytterligare några intervjuer är planerade. Så långt som möjligt har jag samordnat och träffat flera personer samma dag på samma ort. Detta har dock inte alltid varit möjligt av skäl som ligger i själva metoden och syftet med intervjuerna: att få fram de goda idéerna! Telefonintervjuer ingår också och är 8 till antalet. Sammanlagt är antalet intervjuer 30. Jag bedömer att ett 10-tal återstår.

Man kan beskriva tillvägagångssättet genom att likna intervjuserien vid ett allt större och med tiden allt djupare samtal, där föregående intervju fördjupade förståelsen och frågeställningen inför nästa. Inom ramen för projektet, vi hade ursprungligen tänkt oss något fler intervjuer, kunde vi ändå fokusera på djup och noggranhet i intervjuerna. Mitt intryck hittills är att ämnet berör, intresserar och engagerar: "Det här har jag väntat på länge. Äntligen lyftes det här luddiga, svåra men angelägna ämnet upp", är ett exempel av många liknande uttalanden jag har fått höra. Helt klart finns ett stort behov av att bringa någon sorts ordning omkring det juridiska uppdraget gode man, inte bara hos gode männen eller personerna med utvecklingsstörning utan hos alla kategorier som i tjänsten eller som anhörig berörs.

Tabell 1. Intervjupersonernas anknytning till godmanskapet.

Tabell 1 innehåller personkategorierna god man, person med utvecklingsstörning, LSS-handläggare, förälder/annan anhörig, jurist, överförmyndare, chef på Länsstyrelse, FUB-representant samt annan tjänsteman eller övrig person med anknytning till ämnet (t.ex. föreståndare för daglig verksamhet). En person kan tillhöra flera av kategorierna, som förälder samt god man för en annan person. Anledningen till att jag tagit med så många olika kategorier är att jag anser det viktigt att få bredd i kunskaperna om denna fråga.

Åsikter om god man

Jag har fått ta emot ett stort antal tankar om vad man ser som positivt och negativt med ett godmanskap. Här finns också tankar som pekar på upplevda och formella oklarheter. Jag förmedlar dem här som citat ur intervjuerna. Det är detta material som sedan ligger till grund för ett fortsatt arbete.

Positiva tankar

"Delat godmanskap är en möjlighet som innebär att personen har chans att utöka sitt kontaktnät."

"Mitt godmanskap är så som huvudmannen önskar."

"Man ska leva här och nu och använda sina pengar."

"Gode man har en stor och viktig roll vid förändringsprocesser."

"Godmanskap är frivilligt. Huvudmannen bestämmer över överförmyndaren i det fall han vill slippa eller byta god man."

"God-manförening bra som forum för utbildning och diskussion."

"Ett råd till en god man: Gör inget som du inte själv skulle vilja att någon annan gjorde för dig."

"Ett råd till god man: Ge råd, bestäm inte!"

"En god man ska kunna gå emot kommunen och hjälpa till med privata lösningar om kommunens rutinmässiga upphandlingsavtal är dyrare och sämre än privata. Man ‘tillhör’ inte kommunen som vore man en förvaltning med krav att följa kollektiva lösningar, centralt bestämda."

"Det handlar om ett samtal mellan två personer som ska hjälpa den tredje."

"Det finns ingen annan möjlig institution än gode mannen som kan ta tillvara huvudmannens rättigheter!"

"Gode mannen ska verka för att bygga ut det sociala nätverket."

Tankar med ett negativt innehåll

"Gode man styr för mycket."

"Det är mitt liv, inte hans (gode mannens)", sade en person med utvecklingsstörning. "Ibland tror gode mannen att det är hans pengar, hans intressen och hans liv."

"Var och en måste få välja vad man prioriterar att spendera sina pengar på."

"Har man bestämt en sak tillsammans med gode mannen får man inte ändra sig. Om jag först hade tänkt spara till en resa och sen istället vill köpa en bil så ska det vara möjligt utan att god man anlägger moraliska aspekter på mitt ändrade beslut."

"Man blir kränkt i det lilla, i vardagen."

"En ny typ av tillsyn över gode mannen behövs. Överförmyndarens tillsynsroll är oklar."

"Det borde inte bara vara tre deluppdrag i godemanskapet."

"Överförmyndaren borde arbeta för att attitydförändringar ska komma till stånd. Detta sker inte nu."

"God-manförening onödig."

"I en god-manförening blir integriteten satt ur spel. Personerna blir offentliga."

"Eftersom kommunens hemtjänst inte fungerar känner jag mig tvungen att utföra sådana uppgifter. Jag har försökt att påtala detta för hemtjänsten."

"Det är livsfarligt att vara god man! Inga försäkringar finns om man skulle handla fel."

Anhörig (syskon) god man säger: "Jobbigt att folk tror att jag är god man för jag vill bli rik. Är man anhörig blir man alltid ifrågasatt och mistänkliggjord, är min upplevelse."

"Överförmyndaren är inte speciellt kunnig. Man får inget svar på konkreta frågor. Allt är så luddigt."

"Många gode män ska bort! Huvudmannen rädd för sin gode man! Överförmyndaren gör inget trots signaler!"

"Varför ska man låta låna ut sina pengar till kommunen ett helt år? Månadsanställning är bättre."

"Tillgängligheten brister hos överförmyndare."

"Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet över överförmyndaren är inte lika noggran som tingsrätten var."

"Problem som rör vardagen, oro på grund av täta personalbyten till exempel, runt personen syns aldrig hos överförmyndaren. Inget sådant rapporteringssystem finns. Därför bör formaliserad kontakt med överförmyndaren införas."

"En modell, som är övergripande, om hur man bör handskas med gode man-frågorna är önskvärd."

Tankar som uttrycker någon form av oklarhet

"Gode man har inte kläm på sin makt."

"Arvoderingen är skum. Varför är det olika? Det syns inte vad man gör."

"Det är inte självklart att man ska få betalt, godemanskapet är en medmänsklig handling."

"Godmanskapet hänger i luften, har ingen plats i samhällsdebatten."

"Bara vi visste vad vi skulle göra så. Svårigheter i att bevaka rätten."

"Etik och moral?"

"Fattas historik. Personalen styr och för den gamla omsorgstraditionen vidare. Kommunen är inte påläst, därför frodas personalens gamla traditioner. Just nu är ett sådant läge i omsorgerna att om bättre kvalitet kommer att råda kan rollen förändras. Största vikten borde ges ‘Bevaka rätten’."

"Individuella LSS-planer skulle kunna visa på behov och göra det lättare att arbeta som god man."

"Inget frikort för att man är anhörig, men man ska inte heller automatiskt uteslutas."

"Ska man med automatik få frågan om man vill ha en god man på myndighetsdagen?"

"Ska frågan om god man återkomma när man är 25 år?"

"Det räcker inte att god man är en rättrådig person, han måste kunna bråka också. Kravet på gode manmens kvalifikationer är alltså diffust och kanske felställt. Lagändring krävs för att komma tillrätta med det. "

"Vems bedömning vad det gäller typen av och antalet uppdrag när god man ska förordnas? Min huvudman kan inte bevaka rätten och sörja för sin person i tillräcklig omfattning för att han ska ha ett gott liv. Ändå har jag bara ‘förvalta ekonomin’ som deluppdrag i mitt godmanskap. Jag har påtalat detta till överförmyndaren men inget händer."

"Konkreta upplysningar om vad man ska göra och vad man inte ska göra ska presenteras vid anställningen."

"Om godmanskapet skulle vara än mer behovsprövat och uppgifterna fördelas mellan de som är betalda för att utföra dem, skulle detta medföra en mera rättvis belastning mellan olika förvaltningar. Som nu är snedbelastas det lätt. Hemtjänstsysslor debiteras t.ex. överförmyndarnämnd."

Intryck och upplevelser av huvuddragen i intervjuerna

Ett brett spektrum av åsikter speglar att institutionen gode man är diffus. En företrädare sa: "Jag vet inte riktigt, jag tänker inte på att jag är god man. Jag har min förlängda föräldraroll." Det var en mamma som jag, utifrån betraktat, kunde tycka såg sitt vuxna barns behov och var en utmärkt god man, men som skulle, om hon kunde våga lita på att någon annan förstod hennes sons behov på ett bra sätt, överlåta ansvaret på någon annan. Detta för att utöka nätverket av kontakter för sin son och för att få vila sig lite.

Enligt mitt sätt att se är det så länge omsorgerna ser ut som de gör, helt naturligt att föräldrar inte helt automatiskt med lugn och tillförsikt "lämnar ut" sitt barn till en hård och krånglig värld. Separationsprocessen är dessutom helt klart av ett annat slag än den för föräldrar med så kallade normalbarn (vilket kan vara problematiskt nog). Om behovet av huruvida god man föreligger blir utrett vid myndighetsåldern, så slipper föräldrar automatiskt agera som gode män utan att de är förordnade därtill. En sådan rutin skulle också kunna vara ett stöd eller en symbolisk markering till att ta steget till ett självständigt vuxenliv. En förälder som kämpar med sin egen problematik kan förmodligen inte räcka till för att bevaka rätten för sitt vuxna barn i samhällets tungrodda rättighetsmaskineri. Behoven får inte blandas ihop och göras till en kaka, en diffus kollektiv lösning.

De flesta av de intervjuade var av den åsikten att föräldrar inte skulle vara god man. Föräldraproblematiken är värd att vidare lyftas fram och ventileras inom rubriken: "Upprättelse för föräldrars kamp och förståelse". Ämnet, eller diskussionen, bör dock inte blandas ihop med godmanskapet utan är en annan viktig samhällsangelägenhet. Samhällets ordinarie organ borde bistå båda dessa problem separat och utveckla en kompetens grundad på en förståelse för olikheterna.

Jag vet inte hur samhällets ordinarie psykmottagningar har resurser och intresse för att ta sig an de här problemområdena. Och det är naturligtvis upp till var och en om man vill ta ett sådant steg, men erbjudandet och en typ av uppsökande verksamhet vore på sin plats. Just erbjudandet om stöd kan nog vara till en hjälp i något som de flesta inte kan tro dem vara förunnat, i perspektivet att de här föräldrarna oftast är så vana vid att tjata, be och kämpa om rättigheter för sina barn.

Ungefär hälften av de intervjuade som kom i kontakt med personen i deras vardagsmiljö var starkt kritiska mot personalen och menade att de uppvisade en oförmåga att förstå den utvecklingsstördes behov. De lät sina egna behov gå före i den aspekten att de lät "eländet" i sin arbetssituation ta överhanden, de var maktlösa i mycket. Med elände menar jag personalindragningar, brist på inflytande, omplaceringar etc. Den andra hälften tyckte att personal arbetade bra och gjorde mycket för personerna. Det var antingen eller, inga ljumma åsikter.

Likaså fick jag den uppfattningen att det fanns lika många dåliga gode män som det fanns bra. Gode männen lade sig i för mycket, eller underlät att bry sig. Balansgången, att vara lagom, är tydligen svår. De gode män jag intervjuade var utvalda på det sätt att någon hade benämnt dem som goda sådana. De intervjuade gode männen hade även de åsikter om andra som de stött på som inte fungerade bra i sina uppdrag.

Att ämnet är angeläget kan jag märka genom att samtliga intervjuade personer talar mycket. Orden formligen forsar ur de allra flesta. Jag har bara att trycka på en knapp: "Jag vill höra om dina erfarenheter i ämnet och jag söker goda idéer", räcker att säga för att människor ska öppna sig och tala om det, som jag förstått, diffusa och svåra uppdrag som godemanskap är. "Äntligen någon som lyfter upp det svåra. Det här har jag väntat på länge." är exempel på kommentarer jag ofta hörde.

Behovet av gode män ökar allt eftersom samhället "förkrångligas" och i takt med att ökade rättigheter till fullt medborgarskap tillerkänns personer med utvecklingsstörning. Myndighetspersoner fullgör inte sina skyldigheter, inte av ondska utan på grund av organisationsbrister, okunskap samt ovilja att skaffa sig kunskap om gruppen utvecklingsstörda och dess historia.

Gode män vet inte sitt uppdrag, eller sin roll eftersom en okunskap råder även här. Överförmyndarens roll är även den oklar vilket givetvis påverkar hur gode männen upplever sin roll. Utbildnings- och informationsbehov föreligger, menar många. Genom dessa brister är gode mannen "i händerna på", eller i konflikt med personalen runt personen med utvecklingsstörning.

Att, som föräldrabalken anger, "vara en rättrådig person", räcker inte som egenskap för den gode mannen. Ett mod till att bråka med myndigheter, social kompetens och kunskap i hur samhället fungerar borde vara krav för att få förordnas.

"Deluppdraget "att sörja för person är en mycket diffus formulering och bör klart definieras enligt många, eftersom ihopblandning med hemtjänstuppgifter är vanlig och därmed ett resursslöseri eftersom det kan innebära dubbelutnyttjande av samhällets resurser.

Vardagsbehoven är lika viktiga att bevaka som de "stora" rättigheterna (exempelvis bostad och daglig verksamhet). Därmed kommer kvalitetsaspekter in i bilden. Gode mannen måste ha en djup personlig kännedom om sin huvudman och goda relationer med personal som är satta till att ge omsorgerna.

Arvoderingens grunder och former bör enligt många ses över. Olikheter råder mellan de olika kommunernas rutiner.

Överförmyndarens roll var starkt ifrågasatt av personer från de flesta kategorier av dem jag intervjuat, något som ju är anmärkningsvärt då denne har en sådan nyckelroll för alla dimensioner i godmanskapet. Man kunde inte lita på att överförmyndaren hjälpte till: "Svaga människor innehar posterna, de som blir över när de tunga uppdragen är besatta." Det bör tilläggas att de överförmyndare jag intervjuat var goda sådana, som var djupt engagerade i sina uppdrag. Något som påpekades var dålig tillgänglighet.

Modell för ett tänkt godmanskap

Några förutsättningar

Det finns lagmässiga möjligheter att verka som god man och man kan diskutera i vilken utsträckning som de skall kunna användas och vad man skulle kunna göra med dem. En sådan förutsättning som finns i LSS är personens möjlighet att begära att individuell plan upprättas. Dess avsikt är att låta personen påverka vilken insats han skall begära och hur den skall användas. Eftersom det är god man som vanligtvis företräder personen i detta kan detta användas av personen och den gode mannen för att utöva ett inflytande över insatserna.

På en enhet som förmedlar stöd och service finns en verksamhetsplan. Det är den som styr personalens arbete inom verksamheten. Den må vara offentlig eller gömd, den må vara medveten eller omedveten. Den finns dock där och styr hur personalen organiserar sina uppgifter. En sådan skulle kunna utvecklas i sådan riktning så att den fick ett innehåll som utgår från personens önskemål. Inom ramen för Projekt Mitt Eget Liv (dit detta projekt om god man hör) finns några sådana arbetsformer som är under utveckling. Där föreslås säsongssamtal som ett medel inom bostaden och karriärsamtalet som en del inom dagliga verksmheter för att kunna föra en utveckling framåt, byggd på personens önskemål.

Idag skall god man varje år redovisa personens ekonomi till överförmyndaren. Men de ekonomiska frågorna tillhör enbart en av tre områden inom vilka han skall verka. Man skulle kunna tänka sig att också "sörja för person" och "bevaka rättigheter" sammanfattas för en person under ett år och redovisas till överförmyndaren.

Inför diskussion om en arbetsmodell för god man

Vad behöver en människa för att kunna kalla sitt liv för gott? Naturligtvis går det inte att ge ett enhetligt svar på den frågan. Svaren blir lika många som det finns människor. Ambitionen finns idag att de människor, som förut inte ens kunde tänka sig ha rätt att ställa den frågan, nu garanteras att få det man behöver. Man kan se detta som kärnan i vad som brukar kallas livskvalitet.

Den modell som skissas här syftar till att vara ett hjälpmedel, en arbetsmetod, som är lätt att använda för att checka av att man är en god god man och att man är personen behjälplig att få leva det liv denne önskar. Här redovisas i korthet och förenklat ett tankemönster.

Exempel från området fritid

Inom den gode mannens tre uppdrag finns ett som innebär att "bevaka rätten" för personen. I detta ingår följande områden att bevaka: bostad, dagliga verksamheter, fritid, begåvningshjälpmedel och övrigt. Här vill jag ge ett exempel från området fritid.

För att bevaka området "fritid" måste den gode mannen ställa ett antal frågor till sig själv och till personen:

Gode mannen ställer frågan till sig själv:

- Vad finns det för rättigheter enligt lag omkring de olika områdena?

Gode mannen ställer frågan till personen:

- Hur önskar du ha din fritid?

Gode mannen frågar personen:

- Har du din fritid som du önskar?

Gode mannen hjälper till att ordna fritiden så som personen önskar.

Hinder på vägen för att personen skall uppnå sin önskan kan uppstå av olika orsaker: organisatoriska (för lite personal), praktiska (gå på en kurs i något ämne som inte finns i stadens studieförbund) eller orealistiska (åka till månen). Hindrets art bestämmer naturligtvis åtgärd eller den aktivitet som gode mannen vidtar och vilka personer eller myndigheter han ber hjälpa till.

Svaret på frågorna gode mannen ställt till sin huvudman lämnas till LSS-handläggaren för kännedom. Denne åtgärdar de områden som tillhör det han har som uppdrag att handlägga och vidarebefordrar till nästa tjänsteman som är ansvarig för omsorgerna i kommunen, exempelvis chef för boendet. Detta fortsätter tills att man betat av personens önskemål. Frågorna fördelas alltså mellan de tjänstemän som är satta till att svara för att personerna får leva på ett sådant sätt som de själva önskar. Om denna arbetsrutin träder i kraft blir personen med utvecklingsstörning delaktig i samhället och samhällets avlönande tjänstemän får en chans att känna sig nöjda med sina arbetsinsatser.

En plan med personligt innehåll

Modellen har, vad jag kan se, likheter med vad jag tror var meningen med de individuella planer som LSS-lagen säger att alla har rätt att få. I denna modell får den gode mannen en mer aktiv roll, och fler blir delaktiga. Alla kommer att veta vad den andre gör och man kommer att se att processen skrider framåt eller inte.

Man kan alltså checka av eftersom det är samma struktur som används från överförmyndare till personen själv. Personen kan alltså på samma papper få se vad som görs för denne, av vem, hur lång tid det beräknas ta och vad som inte någon kan göra något åt (kanske på grund av att önskningen är orealistisk eller av annat skäl). Man kan därmed bli hjälpt att få en mer och mer realistisk bild av sin tillvaro.

Invändningen mot ett sådant sätt att tänka och att ha "sitt liv på ett papper" kan vara att man blir så offentlig: "Alla vet allt om mej." Man bestämmer naturligtvis själv vad som ska cirkulera runt till aktörerna. Mycket privata frågor kan kanske stanna hos gode mannen, eller den person som man själv väljer och har förtroende för: "Jag vill att personal X ska hjälpa mig med det och det." Vissa frågor som gäller deluppdraget "att sörja för person" kanske kommer att stanna hos personal i bostaden och inte ha så mycket med andra att göra.

Redovisning till överförmyndaren

Med en modell som denna kan en tillsyn ske för kontroll av att den gode mannen följer sitt uppdrag, dvs ställer frågorna till personen och vidarebefordrar svaren till övriga ansvariga aktörer. Tillsynen blir på så sätt strukturerad istället för, som nu, av vad jag fått erfara från intervjuerna, i stor utsträckning godtycklig och varierande mellan kommuner. I årsredovisningen skulle överförmyndaren direkt se vad som är gjort för personen och vad som återstår.

Granskning och förnyelse

Nya modeller, nya strategier eller arbetssätt bör, för att få en större förankring, byta ut gamla traditioners begrepp. I arbetet med modellen ingår också att granska ord och begrepp som förknippas med den gamla omsorgstraditionen och att söka nya relevanta sätt att beskriva med som, om man finner de rätta, starka orden, kan hjälpa till att bringa klarhet i en fråga och föra processer framåt. Några exempel på detta är att jag vill kalla huvudmannen för huvudperson (i sitt eget liv) och gode man kanske kan förändras till att heta den gode gode mannen.

Top of Page!