A

GODMANSKAP OCH FÖRVALTARSKAP FÖR
PERSONER MED UTVECKLINGSSTÖRNING

Ingalill Stefansson

Åter till första sidan

Inledning

Personer med utvecklingsstörning har lagstadgad rätt till ett fullvärdigt medborgarskap i och med två lagars tillkomst: Omsorgslagen 1984 och Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) 1993. Den 1 januari 1987 upphörde möjligheten att omyndigförklara vuxna personer, som ofta tidigare skett med personer med utvecklingsstörning. Alla ungdomar blir myndiga när de fyller 18 år, även personer med grav utvecklingsstörning.

När LSS trädde i kraft den 1 januari 1994 fick personer med utvecklingsstörning rätt till, förutom en skälig levnadsnivå som andra medborgare, goda livsvillkor. Beslut som inte leder till det lagen föreskriver kan överklagas. Det innebär att om man inte anser sig ha en god kvalité på de insatser samhället ger, har man rätt att överklaga. Möjligheterna för en person med utvecklingsstörning att ta till vara dessa, sina nyförvärvade rättigheter, är att ha tillgång till en juridisk företrädare som god man eller förvaltare. Den här skrivningen syftar till att ge en bild av hur dessa väljs ut och tillsätts samt vad det innebär att vara god man eller förvaltare.

Frågeställningar om godmanskap och förvaltarskap

En person som har god man eller förvaltare kallas huvudman. Föräldrabalkens kapitel 11 och kapitel 12 föreskriver vad som gäller god man och förvaltare. (I det följande är Föräldrabalken förkortad till FB).

Jag kommer att utifrån olika frågeställningar, som jag tror är allmängiltiga, att söka svaren i FB, "Förmyndare, god man och förvaltare" (Sehlin 1995), "Godmanskap och förvaltarskap" (Penton, Skog 1995) och "Handbok för överförmyndare" (Sehlin 1996) och hänvisa till vilka paragrafer i lagen eller på vilka sidor i litteraturen man kan få information om de specifika frågeställningarna.

1. Vem får bli god man eller förvaltare?

"Till god man skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna." (Kap. 11, §12 FB). De enda formella krav i övrigt som ställs är att god man inte får vara underårig och inte själv ha företrädare. Till de allmänna kraven på lämplighet hör att vederbörande har ordnad ekonomi (Sehlin 1996, sid 131-132).

2. Vem ser till att en person med utvecklingsstörning får god man/förvaltare?

För många kommer frågan om god man upp när det är dags att söka daglig verksamhet eller bostad. En annan anledning kan vara när någon av föräldrarna dör och det blir viktigt att bevaka arvsfrågor.

Kommunerna har skyldighet att anmäla lill överförmyndaren när behov finns av god man. Ansvaret för att anmälan sker är ofta delegerat till en tjänsteman. Rutiner bör finnas och det skall vara klart utsagt vem som ansvarar. Överförmyndaren lämnar förslag om god man till tingsrätten som beslutar i ärendet. Ansökan till tingsrätten om god man får också göras av huvudmannen själv samt av hans eller hennes make eller sambo, närmaste släktingar (bröstarvingar, föräldrar och syskon). Kuratorer, företrädare för kommunala organisationer såsom hemtjänst och stadsdelsnämnd, bankpersonal eller mer avlägsna släktingar kan också anmäla till överförmyndaren, men de får inte själva sin ansökan prövad av tingsrätten.

Till ansökan bör bifogas ett personbevis, ett intyg av kurator, läkare eller liknande som hekräftar att behov av god man finns. I intyget bör också framgå om det gäller ett fullständigt eller ett begränsat godmanskap. Om förslag på någon person finns bör detta också bifogas ansökan (Sehlin, sid 126-127).

Om inte förslag finns är det vanligt att överförmyndaren ber socialnämnden om hjälp med att rekrytera en lämplig person. Annonsering i lokalpress, reportage i lokalradio är andra sätt att få fram intresserade personer. Till förvaltare är det vanligt att de med ett ekonomiskt och juridiskt kunnande tillfrågas.

3. Vilken myndighet fattar beslut omkring förordnande av godmanskap och förvaltarskap?

Som framgår av punkt 2 ovan är det tingsrätten som beslutar om godmanskap och förvaltarskap. I de fall en god man eller förvaltare skall bytas ut är det överförmyndaren som beviljar (Sehlin 1995, sid 52).

4. Har personen med utvecklingsstörning någon chans att påverka vem som blir god man/förvaltare?

Det går inte att förordna god man mot den enskildes vilja. Huvudmannens tillstånd måste inhämtas i de fall detta är möjligt. Undantag får bara göras om huvudmannens tillstånd är sådant att detta utgör hinder för att lämna samtycke och då skall detta framgå av läkarintyg eller motsvarande utredning (Sehlin 1996, sid 127).

5. Föräldrar, har de företräde att bli god man/förvaltare?
Vad har föräldrar eller anhöriga för rättigheter gentemot god man?

Det är vanligt att föräldrar och anhöriga är förordnade som gode män. Lagen ger dock inte företräde för anhörig att bli god man (Sehlin 1996, sid 132). Föräldrar och anhöriga har rätt till information från den gode mannen och från de kommunala instanserna vad gäller nya förhållanden, regler o dyl som kommer att beröra personen. Ett nära samarbete med föräldrar och anhöriga åläggs god man.

6. Vad har god man/förvaltare för uppgifter?
Vad är det för egentlig skillnad mellan de båda funktionerna?

Grundtanken i föräldrabalken är att ingen skall utsättas för större ingrepp i den personliga integriteten än vad som är nödvändigt i det enskilda fallet. Godmanskapets och förvaltarskapets innebörd är att personer med funktionshinder ska få hjälp med att bevaka sin rätt, att förvalta sin egendom och att sörja för sin person. Uppdraget kan vara begränsat till ett eller två av dessa områden men i så fall ska detta vara klart utsagt i tingsrättens förordnande.

Att bevaka en persons rätt kan vara att se till att han får de insatser av samhället som han har behov av. Bostad med service och dagliga verksamheter kan vara exempel på sådana insatser.

Angående förvaltning av egendom gäller att god man ser till att pengarna används på bästa sätt till personens nytta. Huvudmannen skall samtycka till alla rättshandlingar utom sådant som avser den dagliga hushållningen, exempelvis inköp av livsmedel, betalning av hyra, vårdkostnader, skatter, telefon och andra regelbundna betalningar. Skillnaden mellan god man- och förvaltaruppdrag är att förvaltare inte behöver inhämta huvudmannens samtycke. Förvaltare förordnas när huvudmannen har mycket pengar och behov av hjälp med investeringar o dyl. Att bevaka rätten och sörja för personen gäller på samma sätt för de båda funktionerna.

Att sörja för person kan te sig olika från person till person. Det innebär att god man håller sig informerad om huvudmannens boendeförhållanden, behov av vård och social service. God man bör också ta reda på huvudmannens behov av sociala kontakter och rekreation. Nära samarbete bör ske med föräldrar eller anhöriga, om sådana finns, och med kontaktperson utsedd enligt socialtjänstlagen eller LSS. Att sörja för en person innebär också att se till att dennes pengar verkligen används till det som är viktigt för personens livskvalitet och så att det inte samlas på hög (Sehlin 1995, sid 31-33).

God man och förvaltaren är skyldiga att föra räkenskaper över huvudmannens inkomster och utgifter och skall varje år lämna en redovisning till överförmyndaren över ekonomiska förehavanden. Redovisningen kallas årsräkning och ska avse förvaltningen under föregående kalenderår och innefatta tillgångar och skulder vid årets början och slut samt inkomster och utgifter under året. Om överförmyndaren önskar upplysningar om vad god man/förvaltare gör är de skyldiga att lämna sådana (Sehlin 1995, sid 44-46).

7. Vad händer om god man/förvaltare inte sköter sina ålägganden?

God man/förvaltare kan komma att entledigas från sina uppdrag om de missköter sig. Vid misstanke om att uppdraget inte sköts på rätt sätt gör överförmyndaren en utredning. Överförmyndaren kan också reducera arvodet. Överförmyndaren har dock ingen rätt att beordra god man eller förvaltare. Han kan bara råda och rekommendera. Vad gäller passivitet från god man kan inte överförmyndare göra något åt detta, utan endast när ekonomiska misshälligheter uppdagas. Överförmyndaren skall aktivt verka för att en förbättring sker då problem uppstått. Hjälper inte dessa aktiva insatser kan överförmyndaren förordna ny god man. Det är alltså inte tingsrätten som har mandatet till nyförordnande (Penton, Skogh sid 36).

8. Är de avlönade? Om så är fallet, vem avlönar?

Överförmyndaren bestämmer arvodets storlek. Arvodet betalas ut dels för den ekonomiska förvaltningen, dels för att sörja för personen. Det som avgör arvodets storlek är den omfattning arbetsinsatsen har och denna beräknas utifrån flera nivåer. Ersättning för utlägg i form av resor och telefonkostnader kan också erhållas. Den som betalar är huvudmannen själv. Om denne bara har förtidspension används kommunala medel (Sehlin, sid 46-50).

9. Hur ser överförmyndarorganisationen ut?

Överförmyndarorganisationen regleras i FB kap 16 och 19. I varje kommun skall det finnas en överförmyndare (FB, 19 kap 2§). Kommunerna kan besluta att istället inrätta en överförmyndarnämnd (19 kap 2§). Överförmyndarens uppgifter får inte läggas på någon annan nämnd. Det organ som väljer överförmyndare eller ledamöter som ska ingå i nämnden är kommunfullmäktige. De väljs för fyra år.

Sekretess råder vid alla ärenden som regleras av Föräldrabalken men om uppgifter uppenbart inte skadar den enskilde kan överförmyndaren besluta lämna ut dem. Kammarrätten är, vid sådana fall där den enskilde har annan mening, överklagansmyndighet. Protokoll från nämndsammanträden får ej läsas av gode män. Ärenden som rör gode mäns och förvaltares förvaltning och som finns förvarade hos överförmyndaren, får huvudmannen ta del av. Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen (Sehlin, sid 197 ff).

Referenser

Grauers, P. H. 1994: Gode män. Användningen av gode män i svensk rätt. Göteborg: Nerenius & Santerus.

Penton, H. och Skog, B-M. 1995: Godmanskap och förvaltarskap för personer som omfattas av Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS). Halmstad: Conator.

Sehlin, E. 1995: Förmyndare, god man och förvaltare. En information jämte föräldrabalken 9-16 kap. m m. Svenska kommunförbundets lagserie. Stockholm: Kommentus.

Sehlin, E. 1996: Handbok för överförmyndare. Stockholm: Kommentus.

Top of Page!