|
|
||
|
PROJEKTETS PROBLEMOMRÅDE |
||
|
GOD MAN SOM FÖRETRÄDARE FÖR Kent Ericsson Ingalill Stefansson |
||
|
ETT FORSKNINGSOMRÅDE Denna ansökan har sin bakgrund i det forskningsarbete jag bedrivit kring frågor som handlar om, enkelt uttryckt, "ett gott liv genom goda omsorger för personen med begåvningshandikapp". Arbetet har utförts som en serie projekt, mer eller mindre omfattande, kring den svenska omsorgsutvecklingen under den gångna 25-årsperioden. Viktiga förändringar har skett under dessa år, inte enbart i ett svenskt perspektiv utan också i ett internationellt. Den huvudfråga som förändringen gäller handlar om utvecklingen bort från ett institutionsliv till en ökad grad av deltagande i det samhällsliv som levs av andra. Genom att dessa personer är i behov av stöd för sin vardag, kommer frågan att gälla förändringar av de omsorger som förmedlar dessa personers samhällsstöd. Problemet har därför handlat om skiftet mellan institutionella och integrerade stödformer, mer precist om utvecklingen av de integrerade formerna samtidigt som man avvecklar de institutionella. Det är denna huvudfråga som mina projekt har arbetat med. Mest känt av detta arbete är troligen mitt arbete med institutionsavveckling. Inom ramen för detta har jag bedrivit en serie analyser främst kring vårdhemmen Carlslund och Johannesberg och deras avveckling under 80-talet. Detta är väl känt för Sävstaholmsföreningen eftersom jag erhöll ett värdefullt stöd till igångsättandet av Projekt Två Omsorgsvärldar, min plattform för att genomföra mina projekt. Just nu arbetar jag med analyser av detta arbete för att genom mina projekt kunna värdera den förändring som pågått inom svensk omsorg i samband med avvecklingen av dessa vårdhem. Två omsorgstraditioner är det begrepp som jag har formulerat för att kunna beskriva vad som skett. Den ena traditionen, den institutionella, omfattar det stöd som har förmedlats genom institutioner av skilda slag allt sedan de första tillkom under 1800-talets senare del. Idag ser vi ett slut på dessa institutioner genom att samtliga skall vara avvecklade innan år 2000. Den andra traditionen, ordinarie välfärdsservice, kommer ur det välfärdssamhälle som började förverkligas efter andra världskriget. Med detta skapades nya förutsättningar för stöd till personer med handikapp och därmed formulerades en helt ny socialpolitisk idé. Genom att välfärdssamhällets service också skulle göras tillgängligt för personer med handikapp skulle dessa kunna få leva det normala livet utanför institution, på sin hemort, där man fick del av den service som allmänheten använde sig av. Därmed uppkom en välfärdstradition vilken gradvis förverkligats under de 50 år som gått. En grundläggande tanke med denna senare tradition, och som utgjorde dess motiv, var att det skulle vara en demokratisk rättighet för personer med handikapp att få använda sig av den välfärdsservice som riktades till allmänheten. Personer med handikapp uppfattades därmed som medborgare som alla andra. Det fanns dock en reservation. Denna roll tilldelades dock enbart dem med ett lindrigt handikapp. De med ett mer omfattande handikapp hänvisades till ett liv på institution med den elev- eller patientroll som följde av detta. Det är först senare som också de nåtts av de nya tankarna. En avgörande skillnad mellan dessa två traditioner, som en följd av den medborgarroll som uttrycktes vid mitten av 40-talet, blir frågan om personens inflytande och kontroll över sitt liv. Den centraliserade säromsorg som präglat den institutionella traditionen gav inte något utrymme för personens inflytande över de beslut som togs om stödet till denne. I denna hierarkiska organisation placerades personen "på rätt plats" genom centrala tjänstemän beslut, underbyggda med experters utlåtande. När personen med handikapp uppfattas som fullvärdig medborgare är det inte längre möjligt med ensidig placering på förutbestämda platser, utan då måste man föra samtal mellan två likvärdiga parter för att tillsammans formulera det stöd som behövs för att personen skall få uppleva det liv han vill leva. Ett mer processorienterat arbete blir därför karaktäristiskt för välfärdstraditionen. Begreppet "två omsorgsvärldar", som jag formulerade i början av 80-talet, uttryckte den skillnad mellan institutionella och integrerade former för stöd som man konfronterades med i samband med en institutions avveckling. Denna skillnad mellan omsorgsvärldar finns naturligtvis som en verklighet för dessa personer, eftersom de faktiskt har flyttat från institution till integrerade former. Men i analyserna av de studier som jag genomfört framstår begreppet två omsorgsvärldar som allt mer otillräckligt för att beskriva det skeende som institutionsavveckling utgör. Begreppet två omsorgstraditioner ger en bredare referensram med ett större förklaringsvärde då den inte enbart ser till en "normalisering" av vardagsmönster utan också beaktar en demokratisering av förhållandet mellan personen och samhället. Införandet av ett medborgarperspektiv blir då ett medel till att bredda en analys av svensk omsorgsutveckling. Med två omsorgstraditioner som en vidare ram för en analys, framstår skiftet mellan institutionella och integrerade omsorger som otillräckligt om denna förändring inte samtidigt beaktar ett skifte i riktning mot ett medborgarperspektiv. Mina undersökningar visar också på att denna del av pågående förändring saknas. I detta ligger också uppdraget för en fortsatt utveckling. Till dagens integrerade omsorger behöver man föra ett medborgarperspektiv som grund för att utveckla ett demokratiskt arbetssätt mellan personen som erhåller ett stöd och de som förmedlar ett samhällsstöd. Här ligger således en grund för det problem som berörs av den föreslagna undersökningen. Personer med begåvningshandikapp behöver föra samtal med representanter för omsorgsorganisationen för att kunna delta i utvecklingen av det stöd och den service han behöver. Men i detta handikapp ligger ett grundläggande problem, nämligen förmågan att kunna hävda sitt intresse i dessa samtal. Personen behöver en företrädare som för dennes talan. Det är de många problemen kring detta företrädarskap som denna undersökning berör. PROJEKT MITT EGET LIV Den slutsats jag drar av mina projekt är att det fortfarande finns ett behov av forsknings- och utvecklingsarbete kring välfärdstraditionen. Kärnan i ett sådant arbete är att klargöra innebörd och konsekvenser av det medborgarperspektiv som jag menar har saknats i det förändringsarbete som ägt rum. Det är många frågor som väcks med denna utgångspunkt. Bakgrund och innebörd av ett medborgarperspektiv behöver t.ex. analyseras och man behöver finna former för hur ett mer demokratiskt arbetssätt skall kunna utvecklas så att personen med begåvningshandikapp skall kunna få ett inflytande över det stöd han erhåller. Detta väcker också många frågor kring hur personen skall företrädas i dessa situationer. I förlängningen väcks frågor av ett mer fundamentalt slag om hur bostad och dagliga verksamheter med stöd skall kunna utformas. Det är osannolikt att personer med begåvningshandikapp som vuxit upp i sina familjer, när de får möjlighet att uttrycka sina önskemål om hur de vill ha det stöd de behöver, då kommer att begära gruppbostad och dagcenter, de vanligaste omsorgsformerna för vuxna idag. De kommer troligen istället att begära att få bo och arbeta som man har gjort i den familj där man vuxit upp! För ett arbete med dessa problem har jag etablerat Projekt Mitt Eget Liv. Inom ramen för detta genomförs forsknings- och utvecklingsprojekt som syftar till att arbeta med frågor om hur personens eget liv, det liv han vill leva, skall kunna bli verklighet. Ett förberedande arbete har pågått under en tvåårsperiod medan den egentliga projektperioden påbörjas den 1 januari 1998 och förväntas pågå under 3 år. Idag pågår en serie forskningsprojekt. Ett av dem är kvalitetsprogrammet Ett Liv med Kvalitet. Här har jag, tillsammans med representanter för 11 kommuner träffats till en serie seminarier för att utveckla ett arbetssätt som vi menar uttrycker tankarna om innebörden av Ett Liv med Kvalitet. Den åtgärd som föreslås, här uttryckt i korthet, är att vardagens innehåll i bostad och daglig verksamhet planeras tillsammans mellan relevanta och jämlika parter. Dessa är naturligtvis å ena sidan personal från den enhet som förmedlar personens omsorger och å den andra den person, med sin företrädare, som erhåller dessa. De samtal som därvid äger rum skall, inom ramen för dessa frivilliga omsorger, leda till överenskommelser så att parterna tillsammans skall kunna arbeta sig framåt mot en plan för en vardag som upplevs positiv av båda. Med detta arbetssätt framstår frågan om vem som skall företräda personen som synnerligen viktig. Inom Projekt Mitt Eget Liv framstår frågan om företrädare som en avgörande forskningsuppgift. FÖRMYNDARE OCH GOD MAN Själva innebörden av begåvningshandikappet är att personen får svårigheter att själv föra sin talan och att hävda sina intressen. Under den långa institutionella period som vi erfarit skedde ett omhändertagande av personer och det var huvudsakligen personalen som representerade dem. Behovet av företrädare utanför dessa institutioner var vanligtvis begränsat till frågor av ekonomisk art. I formell mening omyndigförklarades personerna och de representerades av förmyndare. En omyndigförklaring inskränkte dock många av personens fri- och rättigheter. I takt med utvecklingen bort från institutioner har det också skett en förändring av karaktären på hur personer företräds. Genom införande av ett god-manskap fanns det någon som fick ett större socialt ansvar för personen. Personen fick en företrädare som kunde representera denne utan inskränkning av hans friheter. Med begreppet två omsorgstraditioner pekar man på en fortsatt förändring och därmed en fortsatt tänkbar utveckling av frågan om i vilka situationer som personen behöver företrädas och vem som då skall företräda honom. Man kan då förvänta sig en vid tolkning av ett kommande företrädarskap. Inom detta projekt är det dock vårt syfte att ägna oss enbart åt frågan om god man, dess bakgrund, utövandet idag och möjlig fortsatt utveckling. Här ges en kortfattad kommentar till några frågor kring god man. En mer omfattande redovisning finns i bilaga 1. Alla blir myndiga vid fyllda 18 år. Föräldrar är då inte längre vårdnadshavare i juridisk mening. De får dock rätt att företräda sina barn om de blir gode män. LSS föreskriver att personer med funktionsnedsättning som har brister i eller saknar rättslig handlingsförmåga företräds av annan. Det är kommunen som har skyldighet att anmäla till överförmyndaren när behov finns av god man. Överförmyndaren lämnar sedan förslag om god man till tingsrätten som beslutar i ärendet. Antalet personer med begåvningshandikapp som idag har god man är c:a 20.000, medan det totalt i landet finns 80.000 personer med god man. Vem kan då bli god man? "Till god man skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna." (Kap. 11, §7 FB). De enda formella krav som ställs är att god man inte får vara underårig och inte själv ha förvaltare. Till de allmänna kraven på lämplighet hör att vederbörande har ordnad ekonomi. Lagen ger inte företräde för anhörig att bli god man. Om samarbetet mellan personen och god man inte fungerar är det överförmyndarens uppgift att aktivt verka så att en förbättring sker. Överförmyndaren kan föreslå att ny god man förordnas om det skulle behövas. Arvodet till god man, om denne önskar ett sådant, beräknas utifrån fyra nivåer baserade på arbetsinsatsens omfattning. Ersättning för utlägg i form av resor och telefonkostnader kan också erhållas. Arvode och ersättning tas från huvudmannens medel. Om denne bara har förtidspension används kommunala medel. Överförmyndaren beslutar om arvodets storlek. Det är i föräldrabalken (FB) som god-manskapet regleras juridiskt. Grundtanken är att ingen skall utsättas för större ingrepp i den personliga integriteten än vad som är nödvändigt i det enskilda fallet. I kap 11, §4 FB, kan man läsa om god-manskapets innebörd. Personer med funktionshinder kan få hjälp med 1) att bevaka sin rätt, 2) att förvalta sin egendom och 3) att sörja för sin person. Uppdraget behöver inte täcka alla dessa tre områden, utan kan vara begränsat till ett eller två av dem. Vad som gäller skall dock vara klart utsagt i tingsrättens förordnande. När det gäller innebörden av dessa tre områden kan den första handla om att bevaka en persons rätt att få de insatser från samhället som han har behov av. När det gäller det andra svarar detta uppdrag främst av att god man är skyldig att en gång per år redovisa personens alla tillgångar till överförmyndaren samt att se till att tillgångarna används till personens nytta, på bästa sätt. Innebörden av det tredje området, att "sörja för personen", finns inte detaljreglerad i lagen utan skiftar från person till person utifrån behov av bostad, meningsfullt arbete, fritid samt de goda levnadsvillkor det talas om i LSS. Om god man finner brister inom dessa områden är han skyldig att så långt som möjligt se till att de avhjälps. Detta kan innebära överklagande av insatsers kvalitet. Länsrätten är överklagansmyndighet. PROBLEMATISERING Den gode mannen ger en förnämlig möjlighet till att företräda en person med ett funktionshinder. Det är också ett unikt instrument internationellt sett. Samtidigt är det inte så att alla är nöjda med hur detta stöd utformas idag. Vid personliga diskussioner kan man finna klagomål om att de inte företräds på ett riktigt sätt. Det finns exempel på att en huvudman JO-anmält såväl sin gode man som överförmyndaren, och fått rätt i sin kritik. Anhörigas roll i relation till god man är också problematisk. Är det lämpligt att anhörig skall vara god man eller är det bäst att vara anhörig i första hand och låta det juridiska företrädas av någon annan? När man har tittat på rättshandlingar där gode män varit företrädare finner man att dessa naturligt nog mest rör ekonomiska spörsmål eftersom det lagstadgade medborgarskapet är så nytt och ännu inte varit föremål för rättslig prövning i någon större skala. En intressant och välbehövlig uppgift vore att titta på gode mäns nya roller i det ovan beskrivna nya perspektivet som kännetecknas av fullt samhällsdeltagande och fullt medborgarskap för personer med begåvningshandikapp. Godmanskapet är en gammal institution som nu, efter de nya lagar som tillerkänner personer med funktionshinder ett fullvärdigt medborgarskap, har gett detta uppdrag en helt ny funktion, eller snarare ytterligare en dimension. Ett exempel på en sådan uppgift är ansvaret att överklaga kvalitetsbrister i personens insatser. Dagens lagar som bygger på att personen formellt skall begära sin omsorg, för att sedan ta ställning till ett erbjudande om sådant, ställer stora krav på företädaren för att denna uppgift inte enbart skall bli en chimär. På samma sätt ökar kraven på behovet av en företrädare när en modern omsorg allt mer låter vardagen bygga på att man gör frivilliga överenskommelser istället för att personen beordras till olika aktiviteter. Man finner, i undersökningar och i diskussioner, få uttryck för att dessa representativa uppgifter ingår i en god mans aktiviteter. Istället är det mest vanligt att man har ett ekonomiskt ansvar. Man ser till att en självdeklaration lämnas in under året och man gör pliktskyldigt några besök hos sin huvudman. Man får intrycket att god man, i alltför många fall, inte har förändrats från då det fanns förmyndare då det saknas tillräckligt med uttryck för handlingar som svarar mot det nya sociala ansvaret. I Projekt Mitt Eget Liv finns ett stort utrymme för detta sociala företrädarskap. Vi finner därför ett stort behov av att kunna beskriva såväl hur god man används idag som vilka nya former som är önskvärda och möjliga för att kunna vidga denna form av företrädarskap. Vi finner det därför angelägt att beskriva och analysera dagens situation kring god man för att bidra till, som nämndes inledningsvis, "ett gott liv genom goda omsorger". DEN FÖRESLAGNA UNDERSÖKNINGEN Mot bakgrund av den presentation som givits här föreslår vi en undersökning i tre delar. Den första syftar till att klargöra innebörden av vad en god mans bidrag skulle kunna vara i ett modernt arbete för att ge stöd till personen med begåvningshandikapp. Här beaktas då den demokratisering som har visats på tidigare, med det medborgarperspektiv som kan läggas på dagens stöd och service samt med pågående utveckling mot ett ökat inflytande som personerna framför en önskan om. Denna första del kommer att genomföras som en serie intervjuer med parter som är berörda av denna fråga. Dessa intervjuer görs i olika kommuner för att få spridning på strategier och synsätt när det gäller tillsättandet av god man samt synsätt och och inriktning för hur god man skall verka. Det gäller naturligtvis personerna själva samt deras anhöriga och personal. Intervjuer kommer också att genomföras med gode män och överförmyndare. Inom ramen för detta avsnitt görs också analyer av dagens omsorg med avseende på vilka möjligheter som finns för personer att låta sig företrädas av god man. Denna första del sammanfattas och uttrycks i form av en modell för god mans insatser i modern handikappomsorg. Avsikten med den andra delen av undersökningen är att beskriva hur god man idag företräder dessa personer. Detta sker i form av en enkät till ett urval av gode män i hela landet. Denna enkät har utvecklats ur den modell för god man som upprättades under den första delen. Under denna andra del utformas enkäten, den administreras och bearbetas. Under denna andra del färdigställs ett material som redovisar svaren från enkäten. Under den tredje delen sker en analys av modellen tillsammans med data från enkäten. Genom att enkäten fångar upp områdena i idealmodellen kan man efter enkäten avläsa karaktären på insatserna från de gode männen. Detta skall kunna ge möjlighet till beskrivning av i vilken utsträckning som god man arbetar i enlighet med denna modell. Uppstår större skillnader mellan modell och den bild som ges genom enkäten, pekar man här ut ett utrymme för utveckling. Utöver analysarbetet skrivs undersökningens rapport samman under denna tredje del. PROJEKTETS ORGANISATION Det föreslagna projektet kommer att genomföras vid Pedagogiska Institutionen i Uppsala där Kent Ericsson är forskningspsykolog. Här har angivits att undersökningen omfattar tre delar. Tidsmässigt innebär detta att varje del genomförs under ett halvår. Till projektet knyts Ingalill Stefansson för genomförande av huvudarbetet. Hon kommer att arbeta 6 månader med 50% under varje halvår, dvs 3 månader 100%. Ericsson kommer att arbeta 1 månad varje halvår, 100%. Huvuduppgiften blir därvid att leda projektet tillsammans med Stefansson samt att arbeta med projektets administration (en ganska omfattande arbetsuppgift). Dessutom kommer det i arbetsuppgifterna att ingå planering och uppläggning av projektet under det första halvåret, av analys av enkäten under det andra och deltagande i rapportskrivning under det tredje halvåret. Medel söks för Ericsson eftersom han har en projektanställning där samtliga aktiviteter måste bekostas genom anslag. Ingalill Stefansson är idag speciallärare i Söderhamn samtidigt som hon studerar pedagogik på D-nivå i Uppsala. Projektet kommer att genomföras under det att hon bor kvar i Söderhamn. Naturligtvis kommer det att ske täta kontakter vid besök i Uppsala eller Söderhamn. Den huvudsakliga kontakten kommer dock att pågå via e-mail. Stefansson kommer därför inte att ha arbetsrum på Pedagogiska Institutionen i Uppsala. PROJEKTETS FORSKNINGSMÄSSIGA KONTEXT Min avsikt med det föreslagna projektet är att gå ett steg vidare än vad man gjort inom svensk omsorg när man talat om "normalisering". Detta begrepp har uppfattats, och många gånger kanske med rätta, mest som en fråga om en förändring av personens vardag vad gäller tid och rum. Nya vardagsmönster har skapats på nya platser i samhället. Projektet har sin förankring i den mycket tydliga, dock kanke inte breda, praktiska och forskningsmässiga utveckling som pågår idag när det gäller personer med begåvningshandikapp, i Sverige och internationellt. "People First"-rörelsen som finns i de anglo-sachiska länderna är ett uttryck för detta. I Sverige är det närmast Riksföreningen Klippan inom FUB som liknar denna rörelse. I nära samarbete till denna internationella rörelse finns forskare som arbetar mycket nära dessa organisationer för att finna de nya formerna för inflytande och kontroll för dessa personer. "Advocates" är det begrepp man använder sig av för att analysera hur dessa personer företräds, vem som bör göra det och formerna för hur detta skall ske. Det finns också internationell forskning för att utveckla innebörd och konsekvenser av ett medborgarperspektiv. För mitt eget forskningsarbete som jag genomför inom Projekt Mitt Eget Liv är undersökningen central då den belyser viktiga moment i ett frivilligt omsorgsarbete som måste bygga på överenskommelser mellan jämlika parter. Det är också min förhoppning, eller kanske mer precist övertygelse, att denna undersöknig skall kunna svara på många frågor som finns kring företrädarskapet inom svensk handikappomsorg. Att jag kanske mer vill använda mig av uttrycket övertygelse bottnar i mina erfarenheter av att ha många personliga vänner och kontakter bland personer med begåvningshandikapp. Bland dem möter jag ofta frågor kring just detta: hur skall jag kunna få fram min synpunkter och få gehör för dem i min bostad eller i mina dagliga verksamheter. Utöver att fylla en del i ett viktigt forsknings- och utvecklingsprojekt är det vår avsikt med undersökningen att också uppmärksamma frågan om företrädare och god man. Sedan vill vi gå utöver detta och visa på den utveckling som handikappomsorg genomgår och därmed klargöra det ansvar, grundat i aktuella lagar, som vilar på god man. Med en ny handikappomsorg, som allt mer får ett demokratiskt innehåll, följer nya former för att verka som god man. Vi vill med detta projekt visa på hur god man verkar idag, för att klargöra behovet av utveckling av denna form av företrädarskap och i vilka avseenden som en utveckling behövs. SAMMANFATTNING Mitt forskningsarbete har handlat om samhällsdeltagande för personer med begåvningshandikapp under den dynamiska förändring av svensk omsorg som kan märkas i utvecklingen av integrerade omsorger, institutionsavveckling och kommunalisering. I mitt material finner jag att behovet växer sig allt starkare att beakta möjligheten för personen att utöva ett inflytande över det stöd han erhåller. När man arbetar med inflytandefrågan finner man snart två omsorgstraditioner. Den ena, den institutionella, har sina rötter i 1800-talets samhälle. Den andra, välfärdstraditionen, har sina rötter i framväxten av 40-talets välfärdssamhälle med den demokratisering som detta gav uttryck för. Också personer med funktionshinder skulle få delta i samhällslivet. Eftersom man klargjorde att ett samhällsdeltagande skulle vara en demokratisk rättighet lades en grund till ett medborgarperspektiv inom handikappomsorg. Inflytandefrågan är således inte någon idé populär för tillfället utan tillhör den socialpolitiska grunden för dagens insatser. Själva innebörden av begåvningshandikappet är att personen får svårigheter att själv föra sin talan och att hävda sina intressen. Under den långa institutionella period som vi erfarit skedde ett omhändertagande av personer och det var huvudsakligen personalen som representerade dem. I formell mening omyndigförklarades personerna och de representerades av förmyndare. I takt med utvecklingen bort från institutioner har det också skett en förändring av karaktären på hur personer företräds. Genom införande av ett god-manskap fanns det någon som fick ett större socialt ansvar för personen. Personen fick en företrädare som kunde representera denne utan inskränkning av hans friheter. Idag är denna företrädarfråga av stor betydelse eftersom gällande lagstiftning är frivillig och förutsätter att en person skall begära sina omsorgrer, att han skall kunna påverka innehållet i sin vardag och om så behövs, kunna överklaga brister i sitt stöd. Här ställs således ökade krav på företrädaren. Detta är det problem som detta projekt kommer att ägna sig åt. Projektet kommer därför att beskriva och analysera hur god man företräder sin huvudman. Här föreslås en undersökning i tre delar. Den första syftar till att klargöra innebörden av vad en god mans bidrag skulle kunna vara i ett modernt arbete för att ge stöd till personen med begåvningshandikapp. Denna första del kommer att genomföras som en serie intervjuer med parter som är berörda av denna fråga. Dessa intervjuer görs i olika kommuner för att få spridning på strategier och synsätt när det gäller tillsättandet av god man samt synsätt och och inriktning för hur god man skall verka. Denna första del sammanfattas och uttrycks i form av en modell för god mans insatser i modern handikappomsorg. Avsikten med den andra delen är att beskriva hur god man idag företräder dessa personer. Detta sker i form av en enkät till gode män. Denna enkät har utvecklats ur den modell för god man som upprättades under den första delen. Under denna andra del utformas enkäten, den administreras och bearbetas. Under denna andra del färdigställs ett material som redovisar svaren från enkäten. Under den tredje delen sker en analys av modellen tillsammans med data från enkäten. Genom att enkäten fångar upp områdena i idealmodellen kan man efter enkäten avläsa karaktären på insatserna från de gode männen. Detta skall kunna ge möjlighet till beskrivning av i vilken utsträckning som god man arbetar i enlighet med denna modell. Uppstår större skillnader mellan modell och den bild som ges genom enkäten, pekar man här ut ett utrymme för utveckling. Det föreslagna projektet kommer att genomföras vid Pedagogiska Institutionen i Uppsala där Kent Ericsson är forskningspsykolog. Här har angivits att undersökningen omfattar tre delar. Tidsmässigt innebär detta att varje del genomförs under ett halvår. Till projektet knyts Ingalill Stefansson för genomförande av huvudarbetet. Ericssons huvuduppgift blir att leda projektet tillsammans med Stefansson samt att arbeta med projektets administration. Dessutom kommer det i arbetsuppgifterna att ingå planering och uppläggning av projektet under det första halvåret, av analys av enkäten under det andra och deltagande i rapportskrivning under det tredje halvåret. Ingalill Stefansson är idag speciallärare i Söderhamn samtidigt som hon studerar pedagogik i Uppsala. Projektet kommer att genomföras under det att hon bor kvar i Söderhamn. Naturligtvis kommer det att ske täta kontakter vid besök i Uppsala eller Söderhamn. Den huvudsakliga kontakten kommer dock att pågå via e-mail.
|
||
|
|