A
 

INTERVJUER OCH DEBATT

 

NYA SYNSÄTT BRYTER GAMLA MÖNSTER

Teresa Janzon

Intervju med Kent Ericsson i FUB-kontakt, nr. 5, 1999

 

Åter till första sidan

"Personer med utvecklingsstörning har länge varit
utsatta för välmenande människors vård och omsorger.
Man har velat hjälpa och ta hand om.
Men idag höjer alltfler utvecklingsstörda sina röster
och kräver att själva bestämma över sina liv och hur de ska utformas."

"Kent Ericsson anser att personer med utvecklingsstörning idag är
klämda mellan de gamla värderingarna som
handlar om att ta hand om och vårda och
ett nytt synsätt som innebär att
väldigt många vill bestämma över
sina egna liv och hur de skall se ut"

ooOoo

Det är forskaren Kent Ericsson från Uppsala som skissar läget idag. Han talar om ett skifte mellan traditioner som innebär att grundläggande synsätt förändras.

-Tidigare hade vi ett hierarkiskt synsätt där människor placerades på institution för att de skulle få hjälp av snäll och vänlig personal. Man utgick från ett hus där man stoppade in utvecklingsstörda och deras hjälpare och ordnade en verksamhet. I samma anda skapades också dagcentren för att personer med utvecklingsstorning som gått ut skolan skulle ha något att göra på dagarna. De grundläggande problemen med arbete och ett meningsfullt liv löstes dock inte.

Med ett utvecklat och mer demokratiskt synsätt har tanken växt fram att man tillsammans med dem det berör ska skapa något nytt. Ambitionen är inte så mycket att hjälpa som att ge stöd och service. Kent Ericsson vill också betona att daglig verksamhet är en omsorgsform och inte ett arbete.

-Uppgiften för den dagliga verksamheten är att hjälpa till med ett gott dagligt liv som ska utformas tillsammans med personer med utvecklingsstörning. De måste tala om vad de själva vill och vi måste lyssna.

ATT DUGA SOM MAN ÄR

-Jag vill att man ser utvecklingsstörda som medborgare som själva ska bestämma över sina liv. Men tyvärr lever fortfarande mycket av den gamla kulturen kvar, anser han. På många håll försöker man få dem att duga och passa in genom att de ska höja sin kompetens.

Personer med utvecklingsstörning måste få känna att de duger som de är. De flesta är friska och starka och när de slutar skolan har de ett helt liv framför sig. Deras tankar om framtiden är viktiga. Lika viktigt är det att utbildning och arbetsplanering utgår från individens önskemål och behov.

Kent Ericsson har 30 års erfarenhet som forskare inom området. Senast jobbade han med ett EU-projekt kallat Karriärprojektet. Projektet avslutades i våras och knyter ihop studier från Finland, Nord-Irland, Irland och Sverige.

Hur ser då Kent Ericsson på framtiden? Hur ska man komma tillrätta med de problem han genom hela sin forskargärning iakttagit?

-Tyvärr är jag pessimistisk, även om det finns många goda idéer, säger han och nämner i sammanhanget bland annat kooperativet Unitis i Ljusdal och Ö-gruppen på Lidingö. Även Grunden i Göteborg håller han fram som ett gott exempel.

-Det finns många, såväl personer med utvecklingsstörning som anhöriga och personal som har mycket att komma med, men dessvärre löser det inte det grundläggande problemet.

FUB:S ANSVAR

Ericsson menar att kommunerna måste ta ett större ansvar och även om det finns några bra kommuner räcker inte det. Alla måste vara bra. Även FUB har ett enormt ansvar och skulle kunna fungera som en spjutspets för utvecklingsstördas strävanden och ge dem sitt stöd.

Den nya datatekniken med internet, särskilda program, flexiboard, kvartur med mera kan fungera positivt genom att vara redskap för personer med utvecklingsstörning - men det finns ingen inbyggd garanti.

-Mycket handlar det om att ändra grundläggande värderingar i hela samhället och det tar lång tid. En av mina vänner som är utvecklingsstörd berättade att han vill ha hjälp med två saker men det får han inte. Däremot får han hjälp med 98 andra saker som han inte frågar efter.

Självklart borde det vara tvärtom.

Top of page