|
INTERVJUER OCH DEBATT |
||
|
DET STORA STEGET UT UR OMSORGSVÄRLDEN Hans Hallerfors Intervju med Kent Ericsson i INTRA, nr. 4, 1999
|
||
|
Det som händer nu är att alltfler personer med utvecklingsstörning kliver ur omsorgsvärlden. Och jag upphör aldrig att förvånas over resurserna hos dessa människor. Det säger Kent Ericsson, omsorgsforskare. För den person med utvecklingsstörning som är på väg att ta steget ut i yrkeslivet har det tidigare funnits få valmöjligheter. För det mesta har rätten till daglig verksamhet betytt en plats på närmsta dagcenter. En livslång plats. Men detta håller så sakteliga på att ändras nu. Måste få pröva på - Det naturliga är ju att kommunen i kontakt med individen och dennes företrädare försöker komma fram till vad som passar just honom eller henne, säger Kent Ericsson. Man måste samtala, man måste ha möjlighet att pröva på och sedan utvärdera vad som var bra och dåligt. Nästa steg är att sluta överenskommelser med den enskilde. Att betrakta honom som en fullvärdig medborgare med oavvisliga rättigheter. Detta synsätt skiljer sig från det som tidigare varit styrande. Institutionstänkandet Att så mycket av den dagliga verksamheten kretsar kring dagcentret beror enligt Kent Ericsson på att vi fortfarande sitter fast i institutionstänkandet. - Institutionen har styrt vårt tänkande under hela 1900-talet. Och styr det mångt och mycket ännu. Alltför mycket av insatserna utgår från en organisationsadministrativ syn. Det är den vi måste göra upp med. Istället borde medborgarperspektivet genomsyra verksamheten. Med den öppnas ett nytt synsätt. Fortfarande sker mycket av den dagliga verksamheten med utgångspunkt från Dagcentret. Där anställer du personal och sedan organiseras verksamheten utifrån föreställningen om vad ett dagcenter ska innehålla. Och arbetstagarna fördelas i de olika grupperna. Fortfarande går det till så. Och det ärju alldeles tokigt! Om man istället har individen, medborgaren som utgångspunkt så blir den viktiga frågan: Vad vill du göra som vuxen? Alla har visioner om vad som är ett gott liv. Och uppgiften för den dagliga verksamheten blir sedan att ta fram de möjligheter, som finns på orten och som kan bidra till en utveckling. Den dagliga verksamheten ska producera "goda liv", det måste vara utgångspunkten. Medborgarperspektivet Medborgarperspektivet hänger enligt Kent Ericsson samman med vår syn på demokratin. Det är en demokratisk rättighet att få använda sig av välfärdssamhället. Men det är frivilligt. Den som deltar i daglig verksamhet kan gå hem när han vill! Så verksamheten borde i högre grad bygga på överenskommelser med individen eller dennes företrädare. På samma sätt är det enligt Kent Ericsson med bostaden. - För den som ska flytta hemifrån är det inte självklart att gruppbostaden ska vara det enda alternativet. Även här borde den enskilde, föräldrar och andra spela en helt annan roll. Där finns stora resurser. Kanske är det bästa en vanlig lägenhet grannskapet? Det viktiga är istället personalstödet i hemmet. För personalen är bryggan mellan omvärlden och personen. Huset - Jag har ju hängt med länge nu, säger Kent Ericsson och suckar. Sedan början av 70-talet. Det jag frågar mig är varför saker och ting sker. Mycket av det vi åstadkommit handlar egentligen bara om att vi lyckats modernisera våra misstag! Fortfarande utformas i alltför stor utsträckning stödet som ett avskiljande från familjen. Vad ligger bakom denna utveckling? Och vad är det nya? Det behövs mer social kompetens, inom den verksamhet som regleras av LSS. Och vi måste komma bort från hustänkandet. De gamla rollerna präglades av detta "hus", vi skulle hålla "huset" trim och se till så att alla följde "husets" regler. Men frågan är om man är anställd för att sköta om detta "hus" eller om man är anställd för att ge t ex Lars Jönsson ett bra liv? Det var därför vi startade projekt Karriär. Där är utgångspunkten den enskilde individen. Vad vill han med sitt liv? Vilka visioner har han? Namnet är lite provokativt. Men tanken var att man skulle sluta att se den dagliga verksamheten som något statiskt, för en gång fastlagt. Istället skulle utgångspunkten vara den enskildes önskemål och visioner. Och rätten att få pröva på. Att få gå vidare i livet. Att göra karriär. Genom intervjuer kan man få fram olika önskemål och visioner om hur de enskilda vill ha det. Kanske är det ett gäng som vill jobba med något särskilt. Då ordnar man det och låter dem pröva. Pessimistisk Kent Ericsson och hans hustru Patricia arbetar mycket internationellt. För närvarande deltar de i ett projekt i Amman som syftar till ett förbättrat stöd till personer med funktionshinder. Tidigare har de arbetat i Kina. - Internationellt sett så är ändå Sverige ett paradis för personer med utvecklingstörning. Det är trots allt positivt,ja, ett stort framsteg att vi kan föra dessa diskussioner. Kanske är det så att vi har en unik chans just nu att flytta fram våra positioner. En chans som det kanske dröjer länge innan den återkommer. För med tanke på vad som händer i världen och i Sverige finns det anledning att vara pessimistisk. Säger Kent Ericsson denna soliga oktoberdag då
tidningarna berättar om nynazisternas illdåd och om att det främlingsfientliga partiet
i Österrike gått starkt framåt i valet. |
||