A
 

THE AMMAN COMMUNITY SUPPORT PROJECTS

 

UTVECKLING AV OMSORGER I AMMAN

Kent Ericsson och Patricia Ericsson

 

När man lämnar ett vårdhem

IM, Individuell Människohjälp i Lund, bedriver ett omfattande internationellt arbete med personer med utvecklingstörning. Sedan slutet av 60-talet är man verksam i Amman i Jordanien. Det började som ett vårdhem på en av kullarna i stadens utkant. Vårdhemmet byggdes med 60-talets svenska vårdhem som förebild och man känner därför igen sig i mycket när man gör ett besök. Det är också många svenskar som under årens lopp bidragit till arbetet på Sweileh Center.

Efter 30 år har dock mycket hunnit bli slitet. Även i Amman utvecklas en institutionell tradition som inte självklart tar emot alla de nya ideer som man kan finna i en modern handikappomsorg. Så även ett svenskt vårdhem i Amman ställs inför samma val som de svenska vårdhemmen. Skall vårdhemmet moderniseras eller skall man satsa sina resurser på verksamheter i samhällslivet i Amman?

Psykolog Patricia Ericsson från Uppsala har varit IM:s rådgivare i Amman sedan 1994. Som sådan genomförde hon den utredning som skulle ge svar på frågan om vårdhemmets framtid. Den utmynnade naturligtvis i samma svar som när framtiden för svenska vårdhem diskuterades. Med de kunskaper som finns idag om personer med utvecklingsstörning och med kännedom om de möjligheter som en samhällsbaserad omsorg erbjuder, blir det naturligt att inte bygga ett nytt vårdhem.

Idag pågår därför en utveckling av stöd och service på platser runt om i Amman. Samtidigt avvecklas vårdhemmet. Patricia Ericsson deltar i detta arbete tillsammans med IM:s platschef Zeinat Abu Shanab och hennes medarbetare.

Utveckling av omsorger runt om i Amman

Den omedelbara reaktionen inför att lämna Sweileh var att personer med utvecklingsstörning inte är välkomna i det jordanska samhället. Idag, efter fyra år, vet man bättre! Av de 150 personer som 1995 erhöll sin omsorg genom detta center har 110 fått nya former för stöd på skilda håll i Amman. Också i detta samhälle finns många engagerade som vill upplåta en plats för dem!

Det gick att kopiera ett svenskt vårdhem när man byggde Sweileh Center i Jordanien. Men svensk samhällsbaserad omsorg går inte att kopiera! Det ligger i sakens natur att lokala traditioner, resurser och regelsystem, såväl hos oss som i andra länder, avgör hur stöd och service utanför vårdhemmet kommer att utformas.

Undervisning i palestinska flyktingläger

Eftersom många på Sweileh var barn och tonåringar behövde man skapa särskild undervisning för dem. Idag deltar de i undervisning som ligger närmare deras hem. I de två palestinska flyktinglägren Baqa och Wehdat, tar man nu för första gången emot barn med utvecklingsstörning. Det är lärarna från Sweileh som nu svarar för den särskilda undervisning som de behöver. De kommitteer som svarar för välfärden i dessa områden, svarar nu också för dessa barns välfärd.

När speciallärare från Sweileh kommer till dessa nya skolor hittar man också nya elever. De familjer som redan bor där, med barn med utvecklingsstörning som tidigare inte fått någon undervisning, ser nu en resurs som de vill utnyttja för sina barn.

En moské som tar ansvar

När förändringsarbetet satte igång visste man inte hur man inom Islam förhåller sig till personer med utvecklingsstörning. Det var inte självklart att de skulle omfattas av det sociala ansvar som uttrycks i Koranen.

I Hay Nazal har dock de religiöst ansvariga tolkat sin skrift så att också personer med utvecklingsstörning skall få del av Zakat, de gåvor som en god muslim skänker till sin moské. Detta sociala ansvar har inneburit att man nu upplåter lokaler i en moské till undervisning av tre grupper. De är barn som kommer från denna del av Amman som nu får undervisning i sin stadsdel.

En kärna i idén om en samhällsbaserad handikappomsorg är att kunna verka i samklang med sin lokala miljö, med respekt för dess karaktär och med utnyttjande av de lokala resurser som den erbjuder. I Hay Nazal finner man många fina uttryck för ett lokalt engagemang för barnens välfärd. Här finns det personer i grannskapet som kommer in och erbjuder sig att hjälpa till, bl.a. som assistent under en del av veckan. En kvinna vill hjälpa till med städning medan en annan vill bjuda på lunch.

Verksamheter i och utanför dagcenter

När det gäller vuxna har de fått tillgång till nya dagliga verksamheter. Al Salam Club, en social klubb för personer med funktionshinder, har utvidgats för att ge plats för en grupp vuxna män som tidigare fick sina verksamheter på Sweileh Centre. Eftersom de nu har sina verksamheter i sin stadsdel har de lärt sig åka med den lokala bussen till och från sitt arbete. Samma erfarenheter har gjorts av en grupp kvinnor på Qosour som nu har fått en plats för daglig verksamhet utanför den gamla institutionen.

Dessa två dagliga verksamheter är organiserade som föreningar finansierade med frivilliga bidrag. Det är inte lyx man erbjuder! Men här finns ett starkt engagemang från en grupp människor som drivs av en vilja till att förbättra livsvillkoren för personer med funktionshinder. Det är därför värme och klokhet som man möter när man besöker dessa platser.

Det finns också ett antal personer som får sina dagliga verksamheter på arbetsplatser runt om i Amman. Bakom detta ligger Issa Abu Yabes, som annars svarar för verkstad och sysselsättning på Sweileh Centre. Han har knackat dörr och blivit välkommen på tillräckligt många platser för att kunna erbjuda sysselsättning utanför institutionen.

FN:s globala strategi

Den utveckling som äger rum mot ett deltagande i ett samhällsliv för personer med funktionshinder är en tillämpning av den globala FN-strategi som strävar efter en samhällsbaserad omsorg, det man kallar CBR (community based rehabilitation).

FN:s princip om "equalization of opportunities" (svårt att översätta men uttrycket "strävan efter samma möjligheter" är ett försök) formulerades 1993. Denna blir den gemensamma plattformen för ett samarbete länder emellan när det gäller handikappfrågor. Principen är densamma för alla länder men lösningar får lokal karaktär beroende på de kulturella förutsättningarna.

Denna FN-strategi skall inte ses som något för "u-länderna" utan har också sin tillämpning inom svensk handikappomsorg. Även vi har skrivit under de regler som skall vara det medel som leder till principens förverkligande!

Den viktigaste erfarenheten som IM:s förändringsarbete visat på i detta tidiga skede är att det går att skapa stöd och service för personer med utvecklingsstörning i vanliga miljöer i Amman. På så sätt blir den utveckling som pågår där inte enbart något som kommer att påverka utvecklingen av ett gott liv för dessa personer med funktionshinder. De erfarenheter och upplevelser som skapas blir också stimulerande för svensk handikappomsorg.

Top of page